I Nattens Sista Timma

Sitter du i mörkret
Och sörjer det som var
Så fastnar du i tiden
Fast ingenting finns kvar

Du slår dig själv i bojor
Som du smitt av bitterhet
Och ingen tar sig in i
Din värld av ensamhet

Livet kan vara din vän, först när du lever
Ödet kan formas igen, bojorna brytas än
Döden ska komma till dig, vem är förskonad?
Om du är nöjd eller ej, väntar han dig ändå

I nattens sista timma
När lågan flämtar till
Då vaknar också döden
Och frågar vad du vill
Han väntar där i mörkret
Som tätnar i ditt hus
Befriar dig från skuggor
Och blåser ut ditt ljus

Livet är bara ett lån, du är en låga
Var den än kommer ifrån, tändes den dock för dig
Håll den så länge du kan, liv är att våga
Bara en gnista som brann, var ändå ljus för mig

Vad finns kvar
Av det du hade då?
I en tid som inte längre finns
Väntar livet i det stora blå?
När du vågat lämna allt du minns

Livet är bara ett lån, du är en låga
Var än den kommer ifrån, tändes den just för dig
Håll den så länge du kan, liv är att våga
Bara en gnista som brann, var ändå ljus för mig