I fördatorisk tid

För länge, länge sen
Såg inte världen ut som nu
Man levde inte alls
På samma sätt som jag och du
Man hade ständiga problem
Med sin kommunikation
För att göra sig hörd
Var man tvungen att ta ton
Man siktade mot mål
Men man träffade bredvid
För inget var exakt
I en fördatorisk tid
Man sände sina dokument
Med män i uniform
Som färdades på snö och is
I hällregn och i storm
Man köpte sina tjänster
Med papper och metall
Ett besynnerligt system
Som fick imperier på fall
Man sa att grunden var solid
Men staten kom på glid
För system var instabila
I en fördatorisk tid
Tiderna förändras
Andra ska ta vid
Sanningar föråldras
Dom formas av sin egen tid
Man byggde stora städer
Där man trängdes med varann
Där man omgav sig med dån och larm
Och stod i rök och damm
Man sökte efter ledare
Med styrka och förstånd
Som skulle föra folket
Bort från krig och undergång
En roll alltför komplex
För en enda individ
Så inget blev beständigt
I en fördatorisk tid
Tiderna förändras ...
Man måste stiga upp
Varje vardag klockan fem
För att stå vid en maskin
Tills det blev kväll och man gick hem
Man levde under hot
På gränsen till panik
Så man sökte efter sanningen
I stjärnornas mystik
Man talade om fred
Men man låg i ständig strid
För man förlitade sig på människan
I fördatorisk tid
Musik: Tomas Adolphson och Anders Falk
Text: Anders Falk