Hoppas att det ska gå bra för de yngre också

[stuveriarbetare Rune Stellan Karlsson]
Jag heter Rune Stellan Karlsson, stuveriarbetare, jobbat i hamnen i 25 år, innerhamnen. Tackar mina arbetskamrater för att jag fått ställt upp här och hoppas det ska gå bra för de yngre också

[stuveriarbetare Allan Boström]
Det var ju så va […] A visst, man var ju piskad änna te stanna, bara för man hade två barn att försörja och käring och hele fan. A. Så kom man upp i vasken, det var låst när klockan var åtta. Och då fick man stå vid enarmarn. En gubbe fick hålla i armen och så fick man stå där och vaska sig. Tjugo grader kallt! Och så sitter de där uppe på hamnarbetskontoret och visar fotografi 1954, hur bra vi hade det, då hade de vart på Hotel Eggers och fotograferat badrummena där. Vi hade la fan inte en dusch en gång! *skratt*

[stuveriarbetare Kurt Lundberg]
Vi hade skoj, men vi hade ett jädra sketjobb

[stadsarkitekt Gunnar Jansson]
Vad vi vill göra här, det är att bygga den goda staden
[…]
Jag skulle kanske vilja säga om bockkranen där borta att det är ju ett sånt här exempel på en signal, ett märke, som minner om den gamla tiden och som vi tycker ska va kvar här

[stuveriarbetare Kurt Lundberg]
Men du kan ju själv tänka dig, ja jag åkte från Kallebäck klockan sex på morgonen och jag cyklade ner här till Lusasken, Allégatan, och var där halv sju till utropet. Finns inget arbete, fick stanna kvar; klockan nio, fanns inget arbete, fick stanna kvar till klockan halv tolv, fanns inget arbete, fick stanna kvar till halv fem, eventuellt å få sig lite övertid, fanns inget då heller. Cyklar hem till Kallebäck igen klockan fem utan att ha tjänat 5 öre, utan förlorat 30 öre för jag hade druckit kaffe; man måste ju ha en macka och lite kaffe

[stuveriarbetare Arne Johansson]
För det var ju ett missnöje över hele hamnen va. För det är, alltså det gick och jäste hele tiden så det behövdes bara en liten jävla tändsticka vettu så brann hele hamnen

[stadsarkitekt Gunnar Jansson]
Det blir förmodligen ett varvsmuseum - ovanpå den här kranen så bygger man kontor, konferencelokaler, kanske nån restaurang, utsiktsplattform; man åker i moderna hissar upp och ner
[…]
Tittar du på hur city ser ut så är det nå slags halv... halvt äppel

Moderna hissar upp och ner
Moderna hissar upp och ner
Moderna hissar upp och ner

[Gunnar Johansson, Allan Boström och Sture Oskarsson]
- Det var ju så att vi hade en stuveriarbetare som vi kallade för Lammkotletten
- Ja, han hade ju emaljöga, Kotletten va
- Så kalvade en länga över Lammkotletten och han...
- Lammkotletten kom under
- Han låg ju där skadad, alla rusa' till
- Och där kom styrman och besättningen och hele, dom trodde det var ett sånt där jävla brandlarm eller nånting, vettu
- Ambulansmännen kom och titta till han där och naturligtvis hade dom ju oturen, dom sku' kolla ju då i ena ögat där och råka öppna emaljögat
- "Han är död" säg de. *skrattar* Så vakna' han då, och så säg…
- "Nej!" skrek Lammkotletten, "Jag lever! De'e ingen fara!"