Himlen kan vänta

Jag försöker vara i tid
För alla gånger jag inte var där
Jag borde varit det redan från början
Om jag bara fattat hur simpelt det är

Vi var alldeles för unga då
Men jag var säkert full och hög
Väntade på att livet skulle sätta fart
Innan någon av oss skulle dö

Lönn hade precis skaffat ett körkort
Det kändes som att vi hade allt
Vi rulla runt i en gammal Golf
Men det kändes som en Cadillac

Kommer aldrig glömma bort den eran
Om jag blundar så är det som att jag är kvar i bilen
Så mörka tider som vi puchat genom
Kan nästan tro att vi vant oss vid det

Skämta om att vi kanske skulle fått köpa kostymer
Innan vi ens skulle fylla 30
Idag så tror jag inte någon av oss
Är särskilt glada för att det skullе vara något som vi hade rätt i

Önskade att jag var sån som skrev om glada stundеr
En sån som gör musiken lite mer för folket
Så dom kan dansa och glömma bort sin vardag
Men enda fras jag lyckas skriva ner är sorgsen

Vissa dar predikar jag för döva öron
Ah, jag fattar att dom inte hör mig
Men jag försöker ändå prata om alla mina mina brister
Så gör det inte lika ont ifall någon annan gör det

Ibland så går jag nästan vilse i mina egna tankar
Stundtals så hittar jag typ inte hem igen
Oftast är tragedi bara sorgens teater
Olyckligt vis är det en premiär varenda kväll

Spänningen är olidlig vad som kommer hända
Ändå når vi alla vägskälet där vi måste välja
Jag kanske ramlar ner något hack på stegen som jag måste klättra
Men som en hiphop, fryst humör, så växte jag som mänska (?)

Tillslut är det över så man får leva livet
Jag är van att dela lika med flugorna på hela skiten
Ångesten är över, vet att den väntar girigt
Varje låt är som ett försprång för att inte känna vid den

Det är inte svårt att förklara vad man har åstadkommit
När massa låter som en
Så många låtar som jag har gjort genom åren
Det är klart att man hittar spåren från dom (det är klart)

Det luktar kanske fräckt, men det måste va Åhgren om dom
Förlorade själar, vi sitter och dricker ihop
Blicken är tom, spliffen är stor som en digeridoo
Finns ingen slut på skiten vi kritat och sniffat ihop
Men döden är allt som vi lovat sen livet skrivit i blod

Det är alltid lätt att ta sig upp, men när man ska tillbaka
Är det lite grann som att vika en karta
Fanns en tjusning med att veta hur stor världen var
Och det är någonting som jag kan sakna, någonting som jag hatar

Jag försöker hitta lösningar och ingen har svaret
Har jag sagt det nån gång så tar jag tillbaks det
Känns som denna återvändsgränd leder till havet
Himlen kan vänta några dagar till
Jag är inte klar än