Göken

Det är göken, va

Från gossebarn till gubbe är man vorden
Ibland med skratt, ibland med gråt
Bland stjärnorna ibland, ibland på jorden
På bräcklig is emellanåt

När allting är försökt som bör försökas
Och alla sitter utan trumf på hand
Då står förståndet still fast ilskan ökas
Som tistlar i ett torrt potatisland

Och göken gol
Jag tror att göken gol
Jo, göken gol

Jag gick en söndagmorgon ut i världen
I mammas yllestrumpor och med fars fiol
Solen lyste över fält och gärden

Och göken gol
Jag tror att göken gol
Jo, göken gol

Jag tänker lite mindre än jag pratar
Om mitt och ditt och datt och bak och fram
Och ratar lite mer än svinen ratar
Men sväljer svek och uselhet och skam

Och göken gol
Jag tror att göken gol
Jo, göken gol

Vi går en söndagmorgon till varandra

Och göken gol
Jag tror att göken gol
Jo, göken gol

För att bli fogad hop och passad till de andra
Och golv och tak och säng och bord och stol
Man hoppas och man tror så svetten lackar
Och hänger sig på första bästa hals
Och springer kring på sneda klackar mot liten peng och ingen ära alls

Och göken gol
Jag tror att göken gol
Jo, göken gol

Jag gick en söndagmorgon ut i världen
Med mammas yllestrumpor och fars fiol
Solen lyste över fält och gärden

Och göken gol
Jag tror att göken gol
Jo, göken gol