Fyrklövern

Vet inte hur, när, vart jag ska börja
Många timmar i centrum men långt innan det bruka vi tugga
Vi softa med smirnoff, en liten knatch känner du hjärtat ba dunkar
Hade hört smärtan slutar säg wallah det funkar
Några år förbigår, föräldrar undrar
Vad som hände med barnet, men de väljer att blunda
För de vill inte se, säga till och ingenting händer
Ingen förändring, ingenting sker
Hänger, knasar, samma vänner
Prata och skratta, tre var kvar det var mina vänner
Jag klara mig ut, fick se uppleva ställen
Det är trakten, det är trakten där
Alla skuggorna hänger
Där vi skrattar på dagen, ligger uppe på kvällen
Lеver i sorg, vägarna leder bara in djuparе
Du började en gång, flera gånger du slutade
Du gav aldrig upp så snälla sig, vad fick dig ut
Du sa du tror på mig

Jag har tänkt på en sak som du sa för längesen bror
(Vadå?)
Du vet, vi måste tänka stort, vi är inga skitungar längre
Vi måste bestämma oss, va fan ska vi göra?
Antigen stannar vi kvar här och blir losers eller så gör vi det med hjärtat som du brukar säga
(Jag klarar mig)

Tiden går nu mer på senare dagar
Då många vintrar passerat, problemen är mera och framtiden svarat
Glädje sorg, sorg glädje i vår vardag
Där vi blandade ensamhet och rädsla med att vara svaga
Tjejen vill lämna, snälla snälla stanna
Dina ögon ser mig, dina händer är varma
Kommer jag hem, kommer jag hem
Så får jag bara höra
Du borde lyssna, du borde göra
Det du blev tillsagd av mamma men
När ingenting kan bli värre, ingenting kan bli värre
Känner jag något, det jag stängt av och det var värme
Mer än para, mer än hat, mer än allt i världen
Jag ser nånting, jag ser hopp, jag ser vägen
Man har lärt sig att stänga av men inte lärt sig att sätta på
Lärt sig mecka fet
Gangster [?] vi sjunger på
Vi gav aldrig upp, ingen trodde dig
Det varit mörkt men allting ordna sig
Jag tror på mig, jag tror på mig, jag tror på mig
Jag tror på mig, jag tror på mig, jag tror på mig
Jag tror på mig och jag tror på dig