Fimpen och tändstickan

Uti en rännsten på ett torg, bland sopor skräp och spån
Där låg en liten fimp och grät och inte långt ifrån
Det låg en liten sticka ifrån Kreugers tändsticksstad
Två vilsekommna själar ur nattens maskerad
"Ursäkta sköna fimp" sa han, "ett fattigt tändsticksbarn
Som ännu ej fått offra sej i livets grottekvarn
Jag föddes i en stor maskin i Kreugers stickfabrik
Han skapte oss av ingenting och därför blev han rik."
"Å, kors så rysligt intressant" goddag sa fimpen milt
Jag är av gammal god familj, av ätten Chesterfield
Det var ett misstag troligtvis att jag blev kastad bort
Man brinner i sin ungdomsvår och därför blir man kort."
"Nåväl min fröken, även jag är utav gammal ätt
Tre stjärnor var det namn som stod på askens etikett
Och jag ha många bröder jag, vi bor i alla land
Vi tänder eld, vi sprider ljus, vi sätter allt i brand
"Ack, om du kunde tända eld, på mej" sa fimpen vilt
Då skulle du få smaka på en äkta Chesterfield
Och fast jag ej är fullt så vit som uti unga da'r
Så har jag dock en utsökt smak, aromen den fins kvar."
Men plötsligt tystna' bägge två och såg med skräckfylld min
Ett högre väsen som for fram med stadens sopmaskin
Och i en sky av gatans damm, de blevo skilda åt
Och ingen märkte stickans ve och fimpens bittra gråt
Men på en tipp vid Riddersvik där möttes hon och han
Där lågo de bland lump och skräp, tätt tryckta mot varann
Och solen sken och tände eld på stickans huvudknopp
Och fimpen den gick upp i rök och tändstickan brann opp