Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Lasse Stefanz
Jag gick ut för att titta på natten
Lockad av fullmånens sken
Lyssna till ljudet av vatten
Från bäcken så oskyldigt ren
Bland stenar och gnistrande kattguld
Som speglas i stjärnornas ljus
Står jag tyst i fullkomlig lycka
På trappan till mitt hus
Men den tacksamhet jag känner
Finns ett regn utav tårar
När jag hänger mej åt känslorna
Som rör sej i mitt bröst
Här finns så mycket att bejaka
När jag tänker tillbaka
Men det är lätt att man blir hemmablind
Som döv för hjärtats röst
Jag står stilla stum av beundran
Med allt vackert så nära inpå
Haj jag gått som blind genom detta
En tanke så svår att förstå
Men sent ska en syndare vakna
I natt faller lotten på mej
Har insett vad jag har att sakna
Och lättar mitt hjärta för dej
Men i den tacksamhet jag känner
Finns ett regn utav tårar
När jag hänger mej åt känslorna
Som rör sej i mitt bröst
Här finns så mycket att bejaka
När jag tänker tillbaka
Men det är lätt att man blir hemmablind
Som döv för hjärtats röst
Här finns så mycket att bejaka
När jag tänker tillbaka
Men det är lätt att man blir hemmablind
Som döv för hjärtats röst
Men det är lätt att man blir hemmablind
Som döv för hjärtats röst