En spelmans jordafärd

Förr än rosig morgon lyser över Himmelmora kam
Se, då bärs där ut en död från Berga by
Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram
Under morgonhimlens svala, gråa sky
Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg
Tunga huvuden sej böja som i bön
Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död
Över äng som under daggen lyser grön
Han var underlig och ensam, säja fyra svarta män
Han led ofta av brist på husrum och bröd. -
Se en konung, säja rosorna, och trampas på igen
Se en konung och en drömmare är död!
Det är långt, säja bärarna, det känns som många mil
Och när hetare blir dagen går man trött. -
Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil
Det är kanske någon blomma som har dött

Men när kistan vaggar svart genom vårens gröna skog
Går en tystnad genom morgonvaknad teg
Och då stannar västanvinden för att lyssna vem som tog
Mitt i rosorna så tunga steg
Det är bara Olle spelman, susar tall och sjunger gran
Han har lyktat sina hemlösa år. -
Det var lustigt, svarar vinden, om jag vore en orkan
Jag skulle spela hela vägen där han går!

Över ljung och gula myrar gungas hårda döda ben
Gungas tröttsamt genom skogens bleka ro
Men när kvällen svalkar härlig över lingonris och sten
Hörs det tunga tramp i Himmelmora mo
Tramp av fyra trötta män, som i sorg gå hem igen
Och de böja sina huvun som i bön
Men djupt i djupa grova spår trampas rosorna till sår
Mitt i äng som under daggen lyser grön

Han är borta, säja fyra, det blir tungt för hans mor
Som på fattiggåln i Torberga går. -
Varför trampas vi av klackar, varför slitas vi av skor?
Jämra rosorna och visa sina sår
Det är döden som har dansat genom Himmermora mo
Susa tistlarna på klövervallens ren
Han har slipat er till träck med sin gamla grova sko
När han dansade med drömmarens ben

Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus
Bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky
Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus
Går en sång över näckrossållad dy
Och stormen sjunger svart och vitt
Och i skum kring Härnaön
Sjunga vågorna om ödemarkens nöd
Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön
Ty en spelman och en drömmare är död