En hinning till Anton

Sjung en sång för mig
Var var hans sång där i viken?
Som när som snön föll, föll han för musiken
När snön föll, föll han för min sång

Så himla fin, ja han var rar, inte mörker
Men ändå sorgsen, så där så att jag märker
Att han är sorgsen, undra vad han tänker
När snön föll, föll han då för mig?

Spåren tina när han gick hem
Första dan på året
Han försvann i juli fast det var varmt
Var han så kall, så kall
Var han så kall, så kall

Fast jag hann en gång, kom jag för sent
Han har lämnat sen och så jag, jag kom försent
Min enda hinning finns nog inte mer
Fast jag sa hej, finns jag inte mer

Spåren tina när han gick hem
Första dan på året
Han försvann i juli fast det var varmt
Var han så kall, så kall
Var han så kall, så kall

Så nu sjunger jag en sång för dig
Fast det är höst vill jag sjunga för dig
Jag mena aldrig att klampa in igen
Jag ville bara ha dig som min vän

Spåren tina när han gick hem
Första dan på året
Han försvann i juli fast det var varmt
Var han så kall, så kall
Spåren tina när han gick hem
Första dan på året
Han försvann i juli fast det var varmt
Var han så kall, så kall
Var han så kall, så kall