Du tog mej

Du tog mej ur Rännstenen
Där jag låg och grät
Utfattig, naken
Naken och rädd
Du virade in mej
I ditt långa hår
Och bar mej sen hem
Hen till din bädd
Jag var ynklig
Och galen av
För mycket för fort
Jag var fylld av
Dårskap och död
Du lät mej vila
Och höll mej sen kvar
Du gav av ditt
Överflöd
Jag hade släckt
Alla ljus som
Fanns kvar
Nyfödd och hungrig
Hungrig och arg
Jag frös som
En främling
I främmande land
Jag var som
En ensam varg
Utan flock, utan
Villebråds död
Bara månen att
Fråga om svar
När viddernas
Lockrop
Tjöt tomma
Som skal
Då tog du
Hand om det
Som fanns kvar
Jag hör hjärtat
Som dunkar
Det slår sina slag
Det är bara hjärtat
Bara hjärtat som slår
Jag tror inget
Annat
Än blodets rytm
Jag tror bara
Väntan
Väntan och vår
Jag krossas av
Längtan
Jag lider mej vill
Jag vet att det
Enda som finns
Är kvinna och man
Och dom barn
Som dom får
Ändå vill jag det
Som inte finns