Din Tid

[Vers 1: sam stal]
Verkar som att värken min blir värre
Av varje ärr jag ärvt av mina nitton år i världen
Jag har vuxit upp snabbt
Men jag kan knappt ens vakna upp när
Larmet mitt går av, bussen jag ska av
Simmar i mitt hav med alla tankar som jag har
I timmar är jag glad men om ett tag är jag tillbaks på ruta noll
Drunknar
Men jag kan inte sluta
Så jag väljer nu att sikta och skjuta

[Vers 2: sam stal]
Tänk va allting hade varit lätt
Om alla i din närhet bara skötte sig rätt
Men vad är rätt och fel när man ser sig själv som bäst?
Behandla dina nära, dina kära som familj
Och dem som ger tillbaka, dem är värda energin
Om nån tar dig för givet så förtjänar dem ej din
Tid

[Vers 3: TV]
Verkar som att världen min blir mindre, mina minnen
Formar rimmen, färgar himlen, tårar rinner längs med kinden
Jag ba springer men jag fastnar, bland flaskor och aska
Hur högt kan du hoppa? Hur långt kan du kasta?
Simmar i mitt hav, av, frågor utan bra, svar
Avtryck på min ruta som igår var så glasklar
Hoppas känslan avtar, den präglar min vardag
Tillbaks på ruta nol, jag får börja om var, dag
Tänk hur allting var så jävla enkelt, när vi hängde
På den bänken, en i mängden, inte bra i längden
Vägen svängde
Baren stängde
I slutet av dan låg jag ensam i sängen
Men jag kände, att vinden inte vände
Sen det hände, att mina vänner tände, en lampa
Och jag är så tacksam, tack, fan, ni hjälpte stackarn
Nu ska jag vandra, fram och inte backa
Låt mig skratta