Den ende

I natt har jag varit och ropat vid muren
"Är du kvar? Är du kvar? Är du kvar?"
Men en plit sitter där och bligar i kuren
Inget svar, inget svar, inget svar

Natten var gråsvart och bitter och kall
Den natten, den natt när vi stack
Sirenerna tjöt och hundarna skall
Men jag klara mej, tack vid min gud, tack

Och jag var den ende som klara mej
Av alla sönerna till mor
Kanske turen räckte till bara mej
För jag är förstfödd och stark och stor

Vi var tre som försökte och en som kom fram
Kvar låg två, en god och en ful
Själv kallas jag ond, men vill glömma mitt namn
Jag går på nåder här i min exil

Den gode höll kniven för löst i sin hand
Hans skuldhjärtas röst var för stark
Men nåt blod måste flyta, och gränsvakten vann
Gav den livlösa kroppen еn spark

Den yngste och fulaste lämna jag kvar
Kvar i taggtråd i ingеnmansland
Kan man inte ta för sej är man inget att ha
Hundarna kom och jag sprang

Och jag är den ende, jag har bara mej
Och jag skriver ett vykort till mor
Jag skriver till henne: "Jag klarar mej"
Det vill jag att hon ska tro

En kvinna hon kallar mej snygg och elak
Där vi sitter vid barens bord
Men det var nåt i mej igår kväll som sprack
Så jag hör inte ett endaste ord

För jag är den ende som hör brödernas vrål
Bröderna lever i mej
Jag sitter och skålar vid drömmarnas mål
Ändå når inte skålarna mej

För när jag ser kvinnan så ser jag en mur
Fast brösten är böljande hav
Skål, vackra kvinna. Betala, drick ur
Mitt brinnande skepp går i kvav

I natt har jag varit och ropat vid muren
"Är du kvar? Är du kvar? Är du kvar?"
Men en plit sitter där och bligar i kuren
Inget svar, inget svar, inget svar