‘Balladen om 70-talets största rockband’ handlar om en konsert med Mott the Hoople på Kåren i Stockholm 1971 som Magnus Uggla själv framhöll som sin största livekonsertupplevelse.
Det är den tredje låten på “Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt”-skivans A-sida.
På Kåren nittonhundrasjuttioett, tog en kompis med mej en dag
Vi skulle kolla in ett häftigt band, som skulle va så jävla bra
Och efter ett par minuter, att bandet hade dragit igång
Ja, hela lokalen svängde, och alla sjöng med i deras sång
Åh, vilket drag, vilket underbart drag
Åh, vilket drag, vilket helvetes drag
Vilket drag
Vilket underbart drag
Och efter halva konserten tystades musiken ner
Och en sångare i mörka solglasögon satte sig vid pianot ner
Det var det bästa jag hört, när rösten genom mörkret skar
Ja, hela kroppen skälvde jag kan inte säga vad det var
Jag ska försöka förklara i ord, men jag tror det måste ses
Men sån musik finns inte i dag och kommer nog aldrig mer
Åh, vilket drag, vilket underbart drag
Åh, vilket drag, vilket helvetes drag
Vilket drag
Vilket underbart drag
När jag gick ifrån lokalen var det en röst i mitt hjärta som sa
Den där sångaren med det storburriga håret kunde lika gärna va jag
Och när jag nu står på scenen, så minns jag varje gång
När sångarn med den spruckna rösten sjöng: "When my minds gone"
Åh, vilket drag, vilket underbart drag
Åh, vilket drag, vilket helvetes drag
Åh, vilket drag, vilket underbart drag
Åh, vilket drag, vilket helvetes drag
Vilket drag
Vilket underbart drag