Vi åkte aldrig ut till havet

Vi åkte aldrig ut till havet
Jag har svårt med horisonten
Jag sitter alltid bredvid den som kör
Och jag säger Inte till havet

Jag känner bra folk i Oslo
Vi kan vara där på fem timmar
Bara vi kommer ut från stan
Bara kommer härifrån

Vi åkte aldrig ut till öarna
Jag ser dem då och då på håll
Jag tror man måste veta nånting
Om man ska ut dit
Nånting jag inte kan

Jag ser plötsligt ett ansikte i mörkret
Nån står och stirrar genom fönstret
Det är väl säkert
Nån jag växte upp med som vill säga
Kolla hur det blev

Var du och såg den där konserten
Jag växte upp och fick barn
Jag målade om i lilla rummet
Blått som havet

Vi tog oss genom hela landet flera varv
Vi åkte ut som soldater
Eller kanske mer som jägare
Som till slut vänder hem från skogen utan räv

Jag tar en halv potatis
På den rikaste buffén
Jag fattar inte hur det kunde bli så
Jag vill bara inte ha

Vi åkte aldrig ut till havet
Men en gång satt vi fast i ett dike
Du vet när hjulen inte greppar
Och alla andra kör förbi

Såg du pojken med busskort
Hur han sakta for iväg
Nästan stilla som en vaggsång
Under björken ligger nycklarna
Och det blåser från havet

Till mitten hunnen på vår levnads vandring
Jag vill inte gå här ensam
Till slut satt till och med Napoleon på en ö
Och blickade ut mot horisonten