Vargarna tjuta

Att taga rävar är en särskild konst
Om icke just ibland de sköna
Att jaga dem för hund på öppen mark

För fattigman lär ej sig löna
Ty därtill fordras dyra don
Förutom det att räven har det laget
Att icke gå på öppen mark
Ty helst bak busken gör han slaget
Nåväl, man tar en gammal åtel –
En åtel är ett självdött djur –
Tillräckligt ruttet för en Mickel
Som, fastän han är stor filur
Likväl har sinne för den höga smaken
I åteln lägger man stryknin
Ett gift som fås på apoteken
Och brukas ock i medicin
En runtomkring man kastar brockar –-
En brock är en bit bröd med flott –
Den dödar ej, den bara lockar
Och är med åteln i komplott

Nåväl, vår Mickel kommer, äter;
Ger strax ett skri, ett fasligt ett
Gör skutt i luften, väter
Och lämnar livet under stank

Så går det till att ludra räv
En vidrig sak att se och höra
Men när det icke finnes andra sätt
Vad skall i Herrans namn man göra?